Många har satt champagnen på kylning, men plocka inte fram den ännu. Det Sverige som går med i NATO är annorlunda än det Sverige som stod utanför NATO under det kalla kriget, men det NATO vi går med i är också annorlunda.
"NATO" har länge haft betydelsen "USA kommer att skydda oss", men USA går idag mot en mer isolationistisk och inåtblickande politik vilket vi sett bland annat i det uteblivna stödet för Ukraina. Om Trump vinner valet kan USA gå ur NATO, och om de nuvarande politiska trenderna håller i sig kan landet helt enkelt vägra meningsfullt stöd under artikel 5 oavsett vem som vinner. (Ukraina hade försäkran om säkerhet från USA, se hur bra det gick.)
NATO är därför mer en sammanslutning i vilken vi själva kan ta bättre ansvar för vår egen säkerhet tillsammans med likasinnade. Det är en start, inte ett mål. Vi har avrustat oss själva i en generation, en del myndigheter verkar fortfarande inte ha tagit till sig det säkerhetstänk som krävs, och fokus måste nu ligga på att återta förmåga. Annars lägger vi vår säkerhet i händerna på cirka åttio tusen mittenväljare i USA som aldrig kommer att ta den på lika stort allvar som vi.
Vi är ett steg på vägen, men vi kan supa när vi är klara och sova när vi är döda. Det är inte så att vi inte har haft tid, vi har bara slösat bort den. Nu gäller det att skapa den säkerhet vi behöver. Jag är säker på att NATO är den bästa organisationen för detta.
(För övrigt kan nämnas att det amerikanska kärnvapenparaply vi varit under kan visa sig vara lika mycket värt som Ukrainas försäkran, men den debatten kommer tids nog med det första ryska kärnvapenhotet.)