För islams (och vår) skull bör vi koppla ihop islam och terrorism

Det är dags att sluta med "inte alla muslimer" och "detta har inget med islam att göra". På samma sätt som feminismen i sin analys av manligheten har kopplat ihop dess ideal med dess mörkare sidor, och den postkoloniala analysen visade att Europas självpåtagna civilisationsbärande kom med ett ofattbart kolonialt förtryck, borde vi analysera islam och dess koppling till den terrorism som sker i dess namn.

Terrordåd i islams namn följs av en talkör som säger "inte alla muslimer". Detta är förvisso sant - majoriteten av muslimer är inte terrorister - men om vi lät vår analys av våldtäkt stanna vid "inte alla män" eller vår analys av rasism vid "inte alla svenskar" skulle vi göra alla en otjänst.

Om vi analyserar vanlig svensk högerextremism och rasism finns det en frestelse att dra en tydlig linje mellan oss och extremisterna. I många fall är det helt korrekt att dra en sådan linje - en person som röstar på Sverigedemokraterna lägger sin röst på ett etniskt och kulturellt homogent Sverige där alla anses styras av en "nedärvd essens", de som lägger sin röst på andra partier delar inte denna uppfattning. Men samtidigt kan vi inte påstå att svensk högerextremism kom från ingenstans. Det är ingen tillfällighet att svensk extremism samlas kring nationen, och ingen tillfällighet att landet som hade ett rasbiologiskt institut[a] och tvångssteriliseringar av "asociala"[b] får extremister som tror på en mystisk "nedärvd essens".

Dessa är bara två av de mörkare sidorna av Sveriges historia. Vi kan antingen dra upp dem i ljuset och verkligen bearbeta dem, eller vi kan låtsas om att de aldrig hände. Jag väljer det förra.

Om vi analyserar islamisk extremism finns det en frestelse att dra en tydlig linje mellan oss och extremisterna. I många fall är det helt korrekt att dra en sådan linje - en person som sympatiserar med IS ger sitt stöd till ett totalitärt kalifat där alla ska styras av en mardrömstolkning av islam, de som inte gör det är av en annan uppfattning. Men samtidigt kan vi inte påstå att islamisk extremism kom från ingenstans. Det är inte en tillfällighet att extremism i den islamiska världen samlas kring religionen, och ingen tillfällighet att en befolkning där det finns stadigt stöd för religiös lag och dödsstraff för att lämna islam​[1] producerar extremister som vill skapa totalitära kalifat.

Om vi definierar islam som "det som muslimer tror och gör", det vill säga att vi undviker att hamna i en akademisk diskussion om vad som är "sann islam", så är dessa idéer definitivt en del av islam idag. Vi kan antingen dra upp dem i ljuset och verkligen bearbeta dem, eller vi kan låtsas om att de inte finns. Jag väljer det förra.

Feminismen kom inte till för mannens skull, den postkoloniala analysen skapades inte för att upplysa vita européer - men ändå är jag övertygad om att båda har gjort sina (ofta motvilliga) analysobjekt gott​[2]. Det ska till en sorglig folkgrupp för att inte kunna granska sig själv kritiskt. Jag tror därför att denna sortens analys kommer att leda till en bättre, mer livskraftig islam som är bättre anpassad för dess följare.

Vidare tror jag att analysen måste göras både av muslimer och icke-muslimer, precis som feminismens analys av manligheten inte kunde överlåtas till män, och den postkoloniala analysen inte kunde överlåtas till vita. Vissa strukturer är osynliga inifrån och för att kunna se tydligt måste man beskåda strukturen från utsidan såväl som från insidan.

Slutligen vill jag påminna de som opponerar sig mot några kopplingar mellan islam och terrorism att denna koppling redan gjorts, tack vare extremister på båda sidor. Vi är på efterhand och vårt val är inte längre om kopplingen ska göras, utan med vilken kvalitet på analysen den skall göras. Vi kan välja att upprepa "inte alla muslimer" tills denna nyhetscykel är över, men det enda det ger oss är några månader tills det är dags att säga det igen.

Om ovanstående låter pessimistiskt, så låt mig avsluta med varför jag är hoppfull: även om påståendet "detta har inget med islam att göra" inte är sant, så är det en önskan om vad talaren önskade vore sant; och alla förändringar börjar med en vilja att genomdriva dem. Vi kommer inte att "lösa" problemet med extremism, men vi kan börja bekämpa det bättre.

Det är mitt mål att starta en analys, inte att styra den. Dock: För bra analyser av islam inifrån kan jag rekommendera allt av Irshad Manji[d], särskilt The Trouble with Islam, och Reza Aslans böcker[e], särskilt How to Win a Cosmic War[f].

Footnotes